Lucka 22 – Julrusk

Lucka 22, den tjugoandra december, i julkalendern Julrusk – mer jul än du bad om!

Julruskkalendern bjuder på tredje och sista delen i julberättelsen En julsaga.

Det är många ute i stugorna som hört av sig till ruskredaktionen. Hur ska det gå för vår hjälte? Är han förtrollad av gubben? Kommer han att äta i hjäl sig?

Nej då! Här i ruskland är slutet alltid lyckligt.

Inte för att julberättelsen är påhittad. Vart enda ord är sant! Men verkligheten kan sluta angenämt ibland, även om det är svårt att tro när man ser på nyheterna.

Läs först del 1 (lucka 17) och del 2 (lucka 20).


Lucka nummer 22, den 22:e december, i julkalendern Julrusk - mer jul än du bad om!

Klicka på bilden för att kolla in en större bild på En julsaga – del 3.

En julsaga – del 3

av Axel Lindeberg

Jag vaknade av hunger prick tjugofyra noll noll.

Gubben stod i köket och i vardagsrummet var det verkstad. På gubbens befallning satte vi oss till bords och åt som om våra liv stod på spel. Faten länsades.

Proceduren fortsatte natt efter natt och jag tappade snart greppet om tiden. Jag blev tjockare och tjockare.

En natt blev jag väckt av gubben. Han hjälpte mig att ta på en röd dräkt och förde mig fram till hallspegeln.

Jag fick en chock. Jag var vithårig och såg mycket äldre ut. Mina ögonbryn var buskiga, min mage jättestor och hakan pryddes av ett yvigt skägg.

När chocken lagt sig fylldes jag av lycka. Jag kunde inte hejda mig. Det bubblade i magen och ut kom ett bullrande skratt.

– HO, HO, HO, HO!

Min röst gick inte att känna igen. Vilken glädje! Så här hade jag inte känt på åratal.

Gubben stod och mös i ett hörn och mumlade:

– Perfekt! Helt perfekt!

Han föste ut mig i vardagsrummet. Farkosten var färdig. När jag såg den ståtliga ren som var fastspänd framför, dök vaga minnesbilder av en undernärd hund upp.

Jag klev upp i släden och pressade ner min stora kropp bland oräkneliga paket. Gubben klappade ömt renen och viskade något i dess öra. Renen tog sats.

Vi flög ut ur lägenheten upp mot himlen. Bostadsområdet försvann under oss, vinden slet i skägget och snöflingor dansade mot ansiktet.

Det var fantastiskt!

Jag började skratta. Och hur jag än försökte kunde jag inte sluta. Med glädjetårar rinnande ner för kinderna ropade jag:

-Hoppla Rudolf! Hoppla!

Och i mitt huvud hörde jag ekot av gubbens ord:

-Perfekt! Helt perfekt!

GOD JUL!

Öppna ny lucka i julkalendern.
Förra luckan Nästa lucka